Guds kjærleik

Jeg skrev for noen dager siden om min kjærlighet til musikk, og hvorfor jeg ikke skiller mellom profan og kristen musikk. At Guds ånd virker i all kunst. Det betyr at jeg også har stor kjærlighet til kristen musikk, sanger, viser og salmer.

En av mine favoritt salmer er “Guds kjærleik er som stranda og som graset” Den ble skrevet av Anders Frostenson i 1968 og tonesatt av Lars Åke Lundberg. (Norsk tekst: Alfred Hauge 1973). Anders Frostenson sa i en sammenheng at vi trenger flere “identifikasjons salmer”. Salmer som vi gjenkjenner oss selv, våre livs situasjoner og problemer. Salmer som gir oss et meningsfylt mønster for våre liv.” Vi trenger hverdags salmer.

Kanskje har vi alle grenser og regler for hvordan et liv skal være. Og noen ganger opplever vi at noen krysser disse grensene. Ingen lever like liv, og ingen har samme forståelse som du eller jeg på hva et liv er. Da er det ikke utenkelig at vi får problemer med handlingen og holdningen til våre medmennesker. Dette gjelder ikke minst andres tro.

Når vi bygger murer oss imellom, blir det som et fengsel som er murt opp av steiner av frykt. Fangedrakten er vårt forknytte selvbilde. (vers 3)

Vi lever i en verden med Guds skapninger rundt oss. Alle er like høyt elsket av Guds kjærleik som er som stranda og som graset, som vind og vidd og jord og allheims rom.

Legger ut den svenske originalteksten.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga “ja” till Gud och säga “nej”.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla mänskor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Tekst Anders Frostenson 1968
Musikk: Lars Åke Lundberg 1968